Idag träffade jag min coach, jag är glad för de få timmar jag har fått med henne! Jag har haft en coach tidigare som jag inte fick ut något av. Min nuvarande coach är väldigt annorlunda, en äkta coach helt enkelt!

Vi pratade mycket om allt jag åtar mig och vilka anledningar som ligger bakom. Jag är väldigt effektiv och får mycket gjort, men jag är även väldigt bra på att vara räddaren som ska hjälpa alla möjliga med en massa småsaker. Mycket av min energi går åt att alla ska ha det bra. Jag måste lära mig att prioritera bättre och låta andra ta eget ansvar för sina uppdrag och växa genom det. Hur vet man då att man prioriterar rätt saker? kanske en Konsekvensanalys?
Nu några timmar senare funderar jag kring mina stenar! Och hur blir jag av med eller minskar sanden..?

En professor stod framför en grupp studenter. På bordet bredvid honom fanns en stor tom glasburk och en del andra burkar och koppar med innehåll som studenterna inte kunde se. Professorn inledde lektionen under tystnad genom att fylla glasburken upp till kanten med stora stenar.

– Är burken full nu? frågade han studenterna.
– Jaaaa, svarade alla enhälligt.

Professorn tog då upp en burk full med småsten och hällde innehållet i glasburken med de stora stenarna. Genom att skaka glasburken lite lätt får han småstenarna att rinna ner i håligheterna mellan.

– Vad säger ni nu då? undrade professorn. Är burken full?
– Jaaa, svarade studenterna lika övertygade som förra gången.

Professorn tog nu fram en skål med sand som han börjar strila ner i den stora glasburken. Den rinner långsamt ner och fyller upp resten av allt tomrum mellan de stora stenen och grus.

– Är det fullt nu då? undrade professorn återigen.
– Jaaaa, svarade studenterna som inte kunde tro att något mer alls skulle rymmas i burken.

Professorn tog då fram två koppar med kaffe som han sakta lät rinna ner i glasburken, så att det bubblade och sanden fylldes av mörkbruna strimmor. Alla skrattade och professorn log nöjt. Sedan tittade han allvarligt på sina studenter.

– Nu vill jag att ni tänker er att den här glasburken representerar ert liv, sade han. De stora stenen representerar då de viktigaste sakerna – er familj, hälsa, vänner och annat som ligger er varmt om hjärtat. Om allt annat gick er förlorat och bara dessa saker återstod skulle de ändå uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något i era liv – som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat – dvs småsakerna i livet. Om ni häller sanden i burken först, fortsatte professorn, kommer inte de stora stenen att få plats. Det är precis så det är i livet. Om du lägger all din tid och energi på småsaker, kommer det inte finnas plats och tid för det som är verkligt viktigt för dig. Lämna plats åt det viktiga först. Umgås med och ta hand om familjen och vännerna. Lev ett hälsosamt liv. Ägna tid åt sådant som gör dig passionerad. Prioritera ”de stora stenen” och ”småstenarna”. Sanden finns bara där och tar tid och plats utan att egentligen betyda något för dig.

En av studenterna räckte upp handen och frågade:

– Men kaffet då? Vad betyder det?

Professorn log och svarade:

– Kaffet finns med för att visa att hur fullt livet än känns, finns det alltid plats för en fika med en vän.