Det var 24 år sedan…

Many pocket watchesIgår träffades vi… jag och Dunia. Sist var det för 24 år sedan. Dunia, en vän jag lärde känna och upplevde mycket med under ett år vi bodde i samma stad. Staden dit vi blev placerade när vi kom till Sverige som flyktingar… Strömsbruk!

Det vi upplevde under det året känns som en hel barndom. Det var otroligt att ses efter alla år. Tänk er, 24 år senare med två ungar var… vi var ju bara 9 år gamla då…

Träffen var underbar, vi hade hur mycket som helst att prata om. Både det året vi hade gemensamt och mycket av det som hänt och är just nu i våra liv. Det bästa av allt var Dunias minne, hon satte mig in i det året med detaljer som namn på personer och foton hon tagit med sig. Det var otroligt glädjande att prata om alla aktiviteter vi gjort, så kul att jag fortfarande bubblar av lycka!

Strömsbruk som kommun tog emot oss med öppna armar, vi har så fina minnen därifrån. Vi pratade om David, en amerikan som körde en röd minibuss! Han hämtade ett antal barn, tog oss på simning, ridning mm. Vi fick testa flera sporter och hade riktigt kul. Vi pratade om miljön vi brukade leka i, både utom- och inomhus. Den stora backen som vi åkte pulka ifrån som kanske inte var så stor… Hur fritid huset såg ut var från Dunias minnen och allt som hade med mat att göra var det jag som mindes. Vi lärde oss äta nyponsoppa med glass, vi gjorde varma mackor och fruktsallad som aldrig blir så goda nu som det blev då på fritid.

Dunia mindes att den som kom först till fritid fick bestämma vilken mellanmål vi skulle få… ja samtalen var så energiska och så roliga. det var en gåva att ses och minnas tillbaka tillsammans!

Jag vet inte vad jag ska säga egentligen med detta inlägg, kanske att det är underbart hur barn kan minnas och hur härligt det är att faktiskt leta upp varandra och uppleva sin historia. Men även hur Sverige, hur kommunen tog emot oss och vilka fina minnen de gett oss för livet! Jag var en flykting och fick en chans att skapa mig ett härligt liv på så många sätt…

Jag är ledsen att kunna bli så glad för så lite och samtidigt veta att så många i mitt Kurdistan är på flykt. Bara igår dödades över 2.000 kurder av IS/ISIS… Var är all media och alla politiker?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s