Månad: september 2017

”Vi kommer återvända”

Nu har jag varit hemma i Sverige i omkring en månad efter en resa på 3 veckor i Kurdistan med barnen. Jag är så stolt att jag gjorde denna resa, det gav mina barn en hel del att fundera kring.

20170713_150548

De lärde sig inte kurdiska på så kort tid men de lärde kurdiska barn att räkna till 10 på svenska när de lekte kurra gömma. Otroligt va barn kan leka utan språket, överallt fick de vänner att leka med.

Elförsörjning finns inte dygnet runt så vissa timmar använder sig alla av generatorer vilket innebär att man måste välja vad man ska ha igång för att antalet ampere inte räcker. Kyl, frys och vattenkylare är ju ett måste men man vill ju gärna ha AC när temperaturen ligger på minst 42 grader. Det gick inte att ha AC på trots att vi hade en generator som försedde oss med 8 ampere, grannarna hade inte mer än 3 ampere så vi hade det bra som kunde ha det bekvämare med både fläkt och tv utöver det mest grundläggande. Men detta är ju sånt som vi i Sverige inte behöver ens fundera på… Kan ni tänka er minen mina barn hade när de först frågade varför elen stängs av hela tiden och hur det faktiskt fungerar?

Innan vi åkte undrade barnen hur det kommer det sig att vi åker ner när det är krig och väl där tyckte de det inte alls var så farligt då vi levde som vanligt. Endast 3 timmar bort var det isis fäste men tack och lov besegrades isis av Kurdiska peshmerga och Irakiska militären under tiden vi var där. För att förstå konsekvenser av krig tyckte jag det skulle vara bra för barnen att vara med och besöka ett flyktingläger för att försöka förstå…
Om det ens gick…

Jag blev riktigt imponerad av det flyktingläger jag åkte till. Jag hade inte sökt tillstånd hos säkerhetspolisen vilket man tydligen måste göra. Som tur var hade jag med mig min far och för honom öppnas det alltid dörrar. Av respekt för de boende men även då jag inte skaffat fototillstånd kan jag inte lägga ut fler bilder än de jag delar med mig. Lägret jag besökte var till för syriska muslimska flyktingar och inte långt därifrån fanns ett läger för Kristina och ett läger för Yazidier. Jag blev imponerad av detta läger då de hade tröttnat på att bo i tält så varje familj hade själva byggt sig ett tegelboende på de få kvadratmeter man hade. Detta gjorde man genom att själv söka tillstånd för att lämna läger och skaffa sig arbete. Sen var lägret som en stad där flera hade skaffat sig verksamhet inne i lägret så som ett bageri, en restaurang, ett skomakeri mm…

Så många entreprenörer… Som en dag kommer återvända till sina hem precis som de målat på ena väggen till bageriet. Nedan lite fakta om lägret…

 

20170713_150105

Lite om lägret:

2130 familjer motsvarande 8227 invånare.

2077 män och 1970 kvinnor yngre än 18 år.

2100 män och 2080 kvinnor över 18 år.

Inne i lägerområdet fanns tre skolor och 2 förskolor

Just detta läger hade det rätt bra, chefen för lägret hade tillsammans med invånarna skapat ett bra tillvaro. Här fanns 13 organisationer som hade sitt kontor och som arbetade för flyktingarnas tillvaro och framtid. De skulle absolut ta emot hjälp om man ville stötta med främst Hygienartiklar men de uppmanade att hjälpa de andra två lägren då det fanns mycket att göra där. Tyvärr åkte jag inte till de andra lägren men lovade att jag skulle återkomma eller hjälpa genom andra som redan startat ett arbete för att hjälpa. Väl hemma i Sverige fick jag höra om en man som gör just detta, Michel Issa heter han. Det gjorde mig glad, och jag ser fram emot att följa denna fantastiska man.