Jag är en flykting

Jag är en flykting

KasewaJag började vandra i bergen i tidig ålder med ett mål i sikte. När jag blev trött undrade jag när det skulle vara över… men för det mesta var det lekfullt och tävlingsinriktat. När jag vände mig om och tittade på sällskapet bakom mig såg jag ibland tårar, rädsla men även kämparglöd. Jag viste att denna svåra väg kommer jag klara! Och jag viste att jag skulle nå målet!  Min förebild hade varit i bergen flera gånger om. Jag träffade på en del obekanta oberörda ansikten men även en del omhändertagande personer. Jag kan inte säga hur lång resan var men vi red, vandrade och ibland satt bak på flaket till en pickup. Ni vet när man sitter längst kanten eller höjer huvudet över kupén för att känna vinden och farten?

Någon gång efter ett antal stop i främmande land var vi plötsligt på ett flygplan, vilket känsla att flyga mot sitt mål, jag hade aldrig varit på ett plan – den där känslan och harmoniska upplevelsen när saker plötsligt går lättare. Även om resan var tröttsam och tuff var det målmedvetet och lekfullt. Plötsligt öppnades en dörr, en dörr av möjligheter – en möjligheternas dörr.

Det visade sig senare att min resa till denna dörr var en flykt från diktatur i Irak till demokrati i Sverige. Möjligheternas dörr var dörren till Sverige!

Mina föräldrar ville ge mig förutsättningarna att (mer…)